Såg henne ta form i spegeln

Publicerad 17.12.2016 kl. 19:00

 

 

Har kämpat med en magisternivåkurs den här veckan. Satte nyss punkt för en femtonsidig uppsats om hälsoinformation (det är mer spännande än det låter som, jag lovar!) och har dessutom varit till frisören idag. Såg någon jag kände för länge sedan fönas fram bit för bit efter färborttagningen och den nya hårfärgen. 

Och det är okej att hon är tillbaka. Fast med lite snyggare kall ton i håret. Det tog nästan fem timmar att skölja fram henne i frisörstolen. När jag gick omkring sminkaffären i väntan på min tid imorse var jag rädd, men det känns som ett helt okej återseende. Medan hon växte fram i spegeln drömde jag om skrivkursen jag är anmäld till och övervägde vilka skolor och träningsstall jag ska gå och provrida hos. 

Lämnade frisörsalongen som en blond hästtjej igen. Det känns inte illa att titta i spegeln, för det är ju inte samma blonda kvinna som tittar tillbaka. Fast det ser ut så. Och till den blonda hästflickan som jag lämnade bakom mig: det är okej, du är förlåten redan. 

 

Kommentarer (3)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver?
det är intressant hur mycket känslor hår väcker. kände mig som en ny person när jag kapade av håret vid hakan i somras, var också rädd för att nånting gammal skulle komma fram men egentligen kändes det bara skönt sen. och säkert skönt att inte behöva färga utväxten hela tiden! :)
julia18.12.16 kl. 17:22
Precis! Jag klarar till exempel inte av att ha pannlugg längre, jag hade det hela min barndom tills åttan. Det är också först på senare år som jag reclaimat flätan, som var min go to under luggtiden. Och framför allt det där med att kapa hår, det kan vara så sjukt befriande!
18.12.16 20:43
Alltid när jag haft en smärre livskris har jag gjort något med mitt hår: klippt eller färgat. Konstigt hur befriande hår är :D
C21.12.16 kl. 09:39
Ja men precis! Senast färgade jag håret när jag var helt bedrövad eftersom mitt arbetskontrakt inte förlängdes. Håret. Det är alltid ett bra ställe att börja på.
28.12.16 15:14
Åååå, så fint!
Och jo man relaterar, starkt!!!
Dizi22.12.16 kl. 14:13
Tack! :)
28.12.16 15:14

 

Satu.
Satumainen.
Sagolik.

Bibliotekarie.

Bloggar om böcker,
skrivande och samboliv,
men också om det som
inte borde vara tabu. 

Skriver fiktion om saker
där tillsynes ingenting händer,
men mycket känns. 

Den tjusiga ponnyn heter
Ce-Linn Horzewski.

Åbo.


 

Lästa böcker 2017:
9 stycken

 

Zinaida Lindén: Valenciana
David Lagercrantz: Det som inte dödar oss
 Geoff Kinney: En dagbok till alla mina fans: Satsa allt!
Siri Kolu: Me Rosvolat (ljudbok)
Christel Sundqvist: Vonne och Marie
Lars KeplerKaninjägaren
Maria Antas: Hår
Johannes AnyuruDe kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Hannah LutzVildsvin

Läser just nu:


Kristina OhlssonMysteriet på Hester Hill
Amanda SvenssonAllt det där jag sa till dig var sant
 

 

 

Publikationer


Häcken (novell i Kontur 1/2015)

Vi varandra (Mörnenovell, 2015)

Fönstertvätt (Novell i Där ljuset faller som vackrast, Scriptum, 2015)

 

Populära inlägg

 

Tvåsamhet

Feministlistan revisited

Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den

En students tankar om sparkrav vid universitetsbibliotek

Bokmässoprat

Våldtäktskulturen

Väggen i slutet av tunneln eller bekännelser av en n:te årets studerande eller bekännelser av en duktig flicka