Att känna igen burnoutvarningsklockor

Publicerad 02.01.2017 kl. 18:23

 

Skrev nyligen om omöjliga livsekvationer. Idag har jag meddelat uni att jag på grund av arbete inte kommer att läsa de kurser jag planerat in för våren. En enorm lättnad, kände genast ett slags ro och hade lättare att ta itu med arbete idag. (Och visst hjälper vetskapen att jag får vila på sommaren också.)

Jag är trött på att ha ett ständigt dåligt samvete över att jag inte känner att jag gör saker tillräckligt bra, och då har jag länge varit inställd på att 90 % av min maxiumuminsats oftast är mer än tillräckligt. Har trots allt tvingats fundera på det här med varningsklockor angående utbrändhet. För mig ser det ut så här:

  • jag blir mer virrig än vanligt
  • jag tappar lusten att läsa och skriva (enorm varningsklocka för mig)
  • jag tappar bort min finska och plötligt slutar mina ord med alldeles tokiga ändelser (alarmerande med tanke på att också finska är mitt modersmål)
  • enkla saker blir plötsligt svåra, ibland kan huvudräkning gå trögt, ibland tappar jag bort enkla ord
  • ständigt dåligt samvete
  • bergochdalbana av bra och dåliga dagar, utan att spara på fallen som får det att hisna i magbotten

Den otäckaste är kanske en känsla som jag inte haft så ofta de senaste åren, ett slags brain freeze liksom. Som om ingenting går hem. Som om jag såg på situationen utifrån och inte kan agera. Någonting jag varit med om flera gånger blir plötsligt kallsvettigt och fullständigt främmande. Hände en gång nyligen och jag tänkte genast att nej, det här tänker jag inte stå ut med. 

Jag tror alla har alldeles egna varningsklockor. Steget till att lära känna dem var för mig tyvärr jobbig, eftersom det slutligen gick för långt. Men den goda nyheten ligger i att det går att vara uppmärksam på små saker i vardagen och sedan sätta stopp på en negativ utveckling. Livet blir lätt väldigt stressigt, så det är skönt att kunna se att allting inte känns rätt innan skiten träffar takfläkten. 

Sådant idag. En kris undviken långt innan det hade en chans att bli en kris. Enroma lättnadskänslor, en tekanna på soffbordet och ett öga på bokhyllan. Har en bok i sikte redan. 

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver?

 

Satu.
Satumainen.
Sagolik.

Bibliotekarie.

Bloggar om böcker,
skrivande och samboliv,
men också om det som
inte borde vara tabu. 

Skriver fiktion om saker
där tillsynes ingenting händer,
men mycket känns. 

Den tjusiga ponnyn heter
Ce-Linn Horzewski.

Åbo.


 

Lästa böcker 2017:
9 stycken

 

Zinaida Lindén: Valenciana
David Lagercrantz: Det som inte dödar oss
 Geoff Kinney: En dagbok till alla mina fans: Satsa allt!
Siri Kolu: Me Rosvolat (ljudbok)
Christel Sundqvist: Vonne och Marie
Lars KeplerKaninjägaren
Maria Antas: Hår
Johannes AnyuruDe kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Hannah LutzVildsvin

Läser just nu:


Kristina OhlssonMysteriet på Hester Hill
Amanda SvenssonAllt det där jag sa till dig var sant
 

 

 

Publikationer


Häcken (novell i Kontur 1/2015)

Vi varandra (Mörnenovell, 2015)

Fönstertvätt (Novell i Där ljuset faller som vackrast, Scriptum, 2015)

 

Populära inlägg

 

Tvåsamhet

Feministlistan revisited

Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den

En students tankar om sparkrav vid universitetsbibliotek

Bokmässoprat

Våldtäktskulturen

Väggen i slutet av tunneln eller bekännelser av en n:te årets studerande eller bekännelser av en duktig flicka